Elias får mig att känna mig bra, stark, snygg, begåvad och mest av allt älskad. När man inte klarar av att förstå det själv så finns han där och påminner mig och igår kom han hem med ett paket som det var "inget speciellt " i bara för att jag ÄLSKAR att öppna paket. Så jag öppnar det och förväntar mig något "inget speciellt" och där i liggen en ask med våra förlovningsringar. Jag börjar såklart storgråta och kramar honom länge och får knappt fram orden "Jag älskar dig" genom gråten. Total lycka.
Det gör så ont i mig att han åker till Danmark på lördag. Inte för att jag känner mig osäker på om vi kommer klara 10 veckor. Det är jag övertygad om att vi gör. Utan för att det är en del av mig som åker bort. Delen av mig som gör att jag kan sova. Gör att jag känner att jag klarar av saker. Gör att jag känner mig trygg.
Hur ska jag klara av att vara utan honom...
I need a distraction...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar