Väntan...

Vad mycket tid det går åt i livet på att vänta.
Vänta på att saker ska vara över. Just nu vill jag att det ska vara fredag kväll. Då är intervjun gjord och det är helg. Men då börjar väntan på ett svar. Oron och ångesten kommer ligga som en dimma över hela helgen. Och alla tankar om vad som händer om jag får jobbet, eller inte får jobbet.
Båda scenariona kommer starta en jätteförändring som innebär en massa beslut. Stora beslut och saker som måste vi tänka igenom noggrant. För både jag och Elias påverkas av det, på flera sätt. 
Ni vet att man brukar säga att om man inte är nöjd med sin situation, gör en förändring, gå inte och vänta på att det ska lösa sig. Men tänk om man inte kan göra någonting åt det? Det är förjävligt när något man inte är nöjd med styrs från en högre instans som man inte kan påverka utan att allt skulle rasa. Man sitter fast i en rävsax.
Jag önskar så högt att det kunde vara oktober 2013. Om tiden bara kunde spolas fram i superfart.

 Få av er som läser det här har någon aning om vad jag pratar om men så får det vara. Alla behöver inte veta allt.