Ett ögonblick

Ögonblick kan ju både vara bra och dåliga. Jag ska skriva om ett bra, riktigt bra. Men ni kommer säkert inte förstå det som jag, inte få samma känslor i kroppen, men ändå. :)

Det var i påskas, när jag i en hel dag i Älvsund hade tänkt för mig själv; men vad fin Elias är!
Mot kvällningen när Åke satt och sjöng och spelade i köket, som var proppat med folk och en hel del lakrits-hallon-shots hade druckits, så frågade Elias mig om jag ville sitta i hans knä istället för att behöva stå. Vad det ilade till i mig då, som när man var liten och någon vågade fråga chans. Jag visste inte då att jag snart ett år senare skulle sitta i samma knä och vara helt otroligt, fantastiskt kär i Elias, han som alltid gått en klass under mig på Bergsjö centralskola, Annies och Joels lillebror, han som kunde vara så läskig ibland, Lars-mannen.

Mycket i livet är osäkert har jag märkt, men att jag älskar Elias är lika säkert som att jag är född.

I somras <3