Drömmer mig bort...

Det märks så tydligt nu när det böjar bli vår, och kanske till och med sommar på riktigt. Det är så självklart då.

Jag är inte gjord för att bo i lägenhet!

Jag känner mig så instängd och onyttig eller vad jag ska säga. Det fina vädret drar förbi och det enda jag kan göra är att sitta på balkongen. Men inte heller det är så vidare mysigt då jag måste ta en stol från köket eller sitta på golvet, för utomhusmöbler har liksom inte varit aktuellt här.
Visst det finns gräsmattor utanför. Mellan husen, där alla kan se, och jag känner ingen önskan att ligga och flasha mitt vinterbleka fläsk för 3 hyreshus. Inte heller med kläder på känns det lockande, är väl inge roligt att sitta i solen på en filt helt ensam...

Nej, tacka vet jag att bo i hus. Där har man att göra utomhus när det är fint väder, och man har en egen gräsmatta att ligga på.
Jag skulle vilja ha ett hus lite utanför en stad. Lagom långt ifrån allt. Med eget grönsaksland, så man har egen färskpotatis och kan gå och rycka upp en morot när man känner för det. Och vinbärsbuskar vill jag ha, och äppelträd, gärna något annat fruktträd också! Och en hängmatta... Underbart!

Det ska jag ha när jag blir stor!